Tre författare. En soffa. Ett samtal.

av Tre praktikanter på Litteraturhuset Göteborg

    Den klara höstskymningen gör sig påtaglig. Genom de vidsträckta fönsterrutorna strömmar det soliga kvällsljuset in och kastar sina ljumma strålar över den röda hörnsoffan och tekopparna på de tre små runda borden. På den kritvita väggen bredvid oss projiceras omslagsbilderna av Emma Nordlanders Kattbarnen, Björn Runges Det allra enklaste och Helena Loofts Pappa, vet du vIMG_5179ad jag drömde? Några teskedar knastrar lättsamt i sina koppar, ett element längre bort i lokalen sparkar avlägset dovt, i övrigt bereder en behaglig tystnad ut sig.

    Det är filmregissören Björn Runge som inleder samtalet, avslappnad med sin kaffekopp i knäet, talar han om hur han kände distans till sin romandebut, Det allra enklaste, när den utkom nu i mitten av september. Han berättar hur han inte kände igen texten på baksidan av sin bok, hur han inte förmådde länka samman den med den berättelse han under så lång tid suttit och skrivit. Både Emma och Helena nickar igenkännande. Björn är inte rädd för pauserna när han fortsätter tala om sin roman, hur den beskrivits i media, vad den handlar om och huruvida han ville sätta en titel som inte skrämde. Orden har öppnats upp, och författarna parallellpratar sina verk och ett samtal kring författarnas böckers genrer formas fram, vari tystnaden nu är mindre påtaglig och varit publiken inte räds för att ta en tugga på sin biscotti, smutta på sitt te, samtidigt som de fritt får ställa sina frågor till författarna. Vi pratar om författarnas bakgrunder, hur dessa spelar en grundläggande roll för berättelserna i romanerna. Björn talar öppenhjärtligt om skiljelinjerna mellan ”den ytliga filmbranschen” som kan vara nästintill substanslös och dess motpelare, den komplexa bokbranschen. Han påbörjar ett resonemang om hur boken som fysisk produkt ses i ett längre perspektiv än filmen, och hur man hanterar boken som en färskvara. Både Helena och Emma instämmer i det som Björn säger, att man som person känner sig oerhört liten i förhållande till boken. Samtalet fortsätter med att Emma berättar hur hon känt att folk tror att författare är några övermänniskor som bor i en slags avskild värld, något hon tydligt dementerar, medan hon berättar hur det var väldigt tjockt med folk på vagnen från Bergsjön.

    Tidsrymden uppslukas någonstans i det att mörkret fallit utanför glasrutorna. Jag tänker inte ens på att jag lyssnar, författarnas ord letar sig enkelt och anspråkslöst in i mig. Jag blundar när Helena mjukt och inkännande läser ur Pappa, vet du vad jag drömde? Mellan sidorna avvaktar hon varsamt och berättar förklarande hur hon intresserat sig för kristen och biblisk symbolik och velat fånga upp detta i sin roman. Som av sig självt trådas samtalet vidare till ämnet skuld, vi pratar om ansvar kontra skuld, vi pratar om föräldraskap, vad det innebär att vara en förälder och vad som konstruerar den typ av konstellation. Bitvis kommer vi in i ett slags metasamtal som handlar om romanens tillblivelse, svårigheterna och komplexiteten bakom utformningen av romanen. Emma berättar hur hon alltid varit en skrivande människa, men hur hon också menar på att skrivandet inte sker av sig självt, utan är något som man måste arbeta hårt med.

    Någon rätar upp sin kropp efter att ha sjunkit ner i soffan under samtalet, någon går iväg mot toaletten. Tiden har bokstavligt sprungit iväg och det blir dags att runda av. Jag byter ben att sitta i kors med och känner hur jag har många känslor, ord och intryck att smälta.. även en och annan biscotti, men framförallt så känner jag att jag genast vill tända några stearinljus och krypa in i romanernas värld medan höstmörkret slukar allt utanför föntstret.

    I torsdags höll, Litteraturhuset sitt andra författarsamtal. Tredje i raden av dessa samtal hålls idag, onsdag (16 oktober) klockan 18.00 i Litteraturhusets lokaler på Heurlins plats 1. Då kommer författaren Anna Mattsson för att samtala om sin senaste diktsamling Ljusgatan och i Allt kommer bli bra, Lisa Ewalds debutalbum, får vi veta allt om friheten. Vi träffar också Thomas Engström som pratar om sin första del i trilogin Väster om friheten och Gabriella Håkansson kommer med sin storslagna tegelsten Aldermanns arvinge. Ingen som helst föranmälan krävs. Det är fritt inträde. Sofforna är makalöst sköna och det bjuds på både kaffe och te och litterära bakverk som med kärlek bakats på plats. Varmt välkomna!

Victoria E. Kiss

Kika på höstens program på Litteraturhuset här: http://www.stadsbiblioteket.nu/litteraturhuset-goteborg-oppnar/

Annonser