Nu på söndag är det öppen scen här på Litteraturhuset, den 24e november alltså mellan 13-16.
Konferencier är Nino Mick, svensk mästare i Poetry Slam 2013.
Och idag är det faktiskt sista anmälningsdagen. Om du vill vara med så mejla litteraturhuset@kultur.goteborg.se på direkten!
Kristin
Fantasyförfattare
n Pål Eggert romandebuterade år 1998 med boken Ars moriendi. Efter det har han utkommit med två romaner, De döda fruktar födseln år 2000 och sin senaste romanen Borde vara död som utkom tidigare i år. Borde vara död läste jag ut i morse när jag satt på Vänersborgståget mot Göteborg och litteraturhuset. Boken är en fantasyroman som utspelar sig i Göteborg. Romanen handlar om Sebastian som arbetar som socialarbetare på ett boende för missbrukare och hemlösa och om Isa som är en mystisk person (eller ja, varelse skulle man kunna säga) med svans. En dag hamnar Isa på det boende som Sebastian jobbar på och i samma veva tar flera av de boende plötsligt livet av sig. Sebastian misstänker att det är Isa som ligger bakom självmorden och börjar göra efterforskningar. Isa verkar vara något annat än mänsklig och snart blottläggs hennes mörka hemlighet.
Eggert lyckas blanda socialrealism och fantasy i ett mörker som ligger tätt romanen igenom. Det är inte mycket som förskönas och det gör att man får en känsla av uppriktighet och okonstlad verklighet. Eggert beskriver mycket trovärdigt Sebastians arbete och det märks att författaren själv är bevandrad i yrket. Det är befriande att läsa en roman där slutet inte nödvändigtvis måste vara helt lyckligt och alla är glada. Sådant är inte heller livet. De karaktärer som man i vanliga fall skulle kategorisera som ”onda” framställs också ur flera olika perspektiv och man känner sympati för dem. Personligen tyckte jag att musik/artistreferenserna var kul även om dessa nog inte säger så mycket för många. Språket i romanen är lätt och lämpar sig även bra för unga vuxna eller ovana läsare.
Hittills under höstens program på litteraturhuset har det inte varit många fantasyförfattare men den 5 december kommer Pål Eggert hit för att prata om sin senaste bok. Vill man inte vänta tills dess kan man komma förbi litteraturhuset den 22 november då det är Författardagen och lyssna på Pål Eggert och andra aktuella författare. Läs mer på stadsbibliotekets blogg för att få reda på mer om kommande program på litteraturhuset.
Johanna
Klassiker.
Det är ett stort och fruktansvärt vagt begrepp när det kommer till litteraturen som så mycket annat. Självklart finns en kanon av böcker som vi nog alla kan gå med på att kalla klassiker; Stolthet och fördom, Processen, Vredens druvor, Madame Bovary, Brott och Straff, Gullivers resor, ja listan kan fortsätta.
Men sen finns det dessutom mängder av verk som är klassiker inom sina egna genrer, inom särskilda discipliner, inom avskilda epoker och allt detta skiftar dessutom från land till land. Böcker som varit världsomvälvande -”helt klart en klassiker!”- för någon men helt okända för någon annan. Inom begreppet ingår även det minerade fältet vad gäller diskussionen om vad som är ”god” litteratur och vem som har rätten att få bestämma det.
Ett mångfacetterat ord alltså som alltid kommer att vara aktuellt och skiftande just därför.
Litteraturhuset håller en rad klassikerprat där både självklara klassiker och ett par lite ”smalare” (i alla fall ur mitt perspektiv) får ta plats. Ikväll på det tredje tillfället i ordningen ägnar vi oss åt Louis-Ferdinand Céline och hans Resa till världens ände. Följande måndagar kommer handla om Maja Ekelöf, James Joyce och William Blake!
Kristin
Granta beskriver sig som en arena för ny litteratur och som tidskriften som lyfter fram starka berättelser och oväntade perspektiv.
I Granta står ordet ofängslat för de medverkande författarna. Mellan sidorna avlöser romanutdrag, reportage, noveller, självbiografiska berättelser och reseskildringar anspråkslöst varandra. Den röda tråden är berättelsen, som fenomen och företeelse, får berättelsen fritt spelrum att verka som medelpunkt. Med ett brinnande samtida tema som avstamp, blandas angeläget nyskrivet svenskt material obehindrat med översättningar och etablerade skribenter med friska vindar i sina röster. I Sverige är magasinet ett glimmande nytt (och önskvärt) tillskott på den litterära tidskriftarenan, men som sådan har Granta funnits länge, tidningen grundades redan i slutet av 1800-talet i Cambridge och fick 1979 den form den idag ges ut i.
Första numret av svenska Granta utkom i maj i år och hänförde omedelbart den svenska litterära kultursfären, som idogt uppmärksammade och lyfte fram sin uppskattning över dess ankomst. I första numret gjordes ett väldissekerat djupdyk i temat gränser. Det andra numret av Granta bär temat arv.
”Arv handlar om var vi kommer ifrån och vad vi lämnar efter oss. I Granta #2 utforskar några av Sveriges och världens främsta samtida berättare temat: socialt, politiskt och biologiskt. Majgull Axelsson beskriver hur klassidentiteten sitter inristad i huden. Negar Josephi berättar om ett Israel där rädslan går i arv. Elisabeth Hjorths novell tar oss med till väntrummet på barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen och Ester Roxberg skriver om sin pappas förvandling från Åke till Ann-Christine. Bland de fjorton författarna i Granta #2 finns också Zadie Smith som skildrar en pojkes uppvaknande till en värld där människor ska veta sin plats, Sunjeev Sahota som ger inblickar i vardagen som papperslös flykting och Ferdinand von Schirach som för första gången med egna ord berättar om sin farfar Baldur von Schirach, ledare för Hitler-Jugend och riksståthållare i Wien 1940-45.” (http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/essaer/g/granta-2-arv/)
Victoria E. Kiss
Jag håller, lite passande så här i Halloween-tider, på att läsa Mattias Fyhrs De mörka labyrinterna: gotiken i litteratur, film, musik och rollspel. I denna avhandling går Fyhr igenom gotikens historia från 1700-talet och framåt och diskuterar begreppets innebörd på ett nytt sätt. Han innefattar de andra konstarternas användande av stilen och betonar gotikens melankoli framför skräcken som nog fått oproportionerligt stort utrymme i den allmänna bilden av ämnet.
Jag har ett lite speciellt sätt att förhålla mig till den här boken eftersom jag faktiskt hade Fyhr som lärare då jag läste grundkursen i Litteraturvetenskap i Jönköping för några år sedan. Hans arbete med boken var högst närvarande i undervisningen även fast det gått några år sedan den gavs ut först. Han brinner minst sagt för sitt ämne och vi som läst för honom har nog fått oss till livs alla gotiska kopplingar som går att finna i litteraturhistorien. Jag har hört så många utläggningar om The Monk så det känns som att jag nästan kan den utantill fastän jag ännu inte har läst den. Mest minnesvärda var kanske de tillsynes ganska orelaterade youtube-stunderna med olika musikvideos av The Cure. Ofta hände det mitt i en föreläsning om nåt helt annat, mitt i Bellman kanske.
Men det är sådant engagemang för sitt ämne hos lärare som inspirerar och får en att vilja hitta sin egna nisch att gräva ner sig i. Jag har då inget emot, så här i efterhand, att min litteraturvetenskap har fått lite gotiska övertoner.
Mattias Fyhr har ett tidigare år varit den som höll det inledande föredraget på Författardagen här i Göteborg. Den anordnas av Kultur i Väst, Författarcentrum Väst och Stadsbiblioteket. I år äger den rum på Litteraturhuset den 22 november och istället för Fyhr är det nu högaktuella Sara Danius som inleder dagen!
Vi avslutar med mitt favoritklipp från HLK-tiden!
Kristin
Imorgon är det dags för författarkväll igen!
Klockan 18, den 24 oktober alltså, kommer fyra spännande författare till Litteraturhuset och berättar om sina nya böcker. Anna Fock, Sara Beischer,Thomas Olsson och Kolbeinn Karlsson.
Jag måste erkänna att jag inte kan så jättemycket om dessa i förväg men de verkar helt klart intressant utifrån programbladet, allt från frireligiositet till homosexuella i Ryssland kommer vi få höra om. Det är en lyx med att få ha praktik på just Litteraturhuset och få gå på så många olika program och lära sig en massa nytt. Aldrig förr har jag varit så uppdaterad på samtida svensk litteratur!
Kristin
Gårdagens författarkväll bjöd på ett varierat program med något för de flesta. Fyra författare var inbjudna och det bjöds i vanlig ordning på kaffe och hembakt till minglet innan programmet drog igång. Anna Mattsson inledde kvällen med att prata om sin nya diktsamling Ljusgatan och läste ett par utvalda texter från boken. Inspirationen till sin poesi har hon hämtat från sina resor och diktsamlingen är en kärlekshistoria om två kvinnors möte i dagens Kambodja. Efter uppläsningen ställdes det frågor av åhörarna om det politiska läget i Kambodja och dessutom diskuterades hbtq-rörelsens situation i landet. Ett mycket intressant första inslag under kvällens program även om jag tycker att Anna Mattssons poesi gärna kunde fått ta en större plats i diskussionerna efter uppläsningen.
Efter denna trevliga start på kvällen var det dags för Lisa Ewalds bidrag till kvällens program i form av en presentation av hennes debutseriealbum Allt kommer att bli bra. Hon inleder med uppläsning av ett par serier som hon framför tillsammans med sin bror och samtidigt projiceras serieteckningarna på duken bakom så att åhörarna både får möjlighet att läsa serien samtidigt som den läses upp. Lisa Ewalds serier har en stark igenkänningsfaktor och det är det som jag tycker är hennes starka sida. Hon tar upp ämnen som det kanske inte gärna pratas om i vanliga fall vilket gör hennes serier rättframma och härligt öppna med dagsaktuella ämnen och ifrågasättande av normer. Det är svårt att beskriva hennes serietecknarstil med bara ord så det bästa är att besöka hennes blogg om du vill veta mer!
Gabriella Håkansson och Thomas Engström avslutade kvällen med att prata om deras nyutgivna romaner och diskutera sina författarskap. Gabriella Håkansson har nyss utkommit med Aldermanns arvinge som kan beskrivas som en historisk äventyrsroman och man får tydliga vibbar av Dan Brown när hon berättar om intrigen som utspelar sig i 1800-talets London och handlar om det hemliga sällskapet Dilettanti. Thomas Engström har skrivit en politisk thriller där huvudpersonen är en före detta Stasi-agent och CIA-infiltratör som numera frilansar, romanen heter Väster om friheten och är den första i en trilogi. De diskuterar hur deras romaner kom till, vad som inspirerat dem och hur de gått till väga med sitt skrivande. Det var en mycket intressant avslutning på kvällen och gav åhörare en bild av vad det innebär att vara författare.
Tycker du att detta verkade intressant är det värt att hålla utkik på litteraturhusets program! Den 24 oktober är det författarkväll igen och de författare som gästar då är Anna Fock, Sara Beischer, Thomas Olsson och Kolbein Karlsson.
Johanna
På en lite extra trött torsdagseftermiddag ställde jag mig framför bokhyllorna i Litteraturhuset. Vi hade suttit framför datorn hela dagen, druckit alldeles för mycket kaffe och jag började bli lite rastlös. Jag ville göra nåt annat en stund, något lättsamt. Därför plockade jag fram den första tunna bok jag hittade och det råkade bli Tänk själv- en inspirationsbok för unga filosofer av Peter Ekberg. När jag såg att den handlade om filosofi höll jag på att ställa tillbaka den igen, det kändes för tungt idag, barnbok eller inte! Men så började jag ändå bläddra i den och det är jag glad att jag gjorde.
Den här lilla boken går på ett lättsamt men informativt sätt igenom vad filosofi faktiskt är och ger exempel på frågor som små nybörjarfilosofer kan börja fundera över. Vi får lära oss lite allt möjligt under charmiga rubriker så som ”Filosofins superkändisar”, ”Kan en ko bli filosof?”, ”Det lilla och det stora tvivlet” och ”Ljud och krumelurer”.
Är man inte ett dugg intresserad av Descartes och dom andra kan man som vuxen läsare ändå få behållning av boken. Sven Nordqvist illustrationer är lika fina som vanligt och bara nostalgin från hans distinkta stil gör det värt en stunds bläddrande.
Tänk själv- en inspirationsbok för unga filosofer (och en massa andra sorters böcker såklart) kan man alltså läsa här på Litteraturhuset när det har öppet varje onsdag och torsdag 12-18. Den finns också att låna på flera av stadens bibliotek
Jag råkar även veta att den är nominerad i Göteborgs stads nya Litteraturpris i kategorin för barn- och ungdomsböcker så snart kanske den blir svårtillgänglig. Passa på!
Kristin
Den klara höstskymningen gör sig påtaglig. Genom de vidsträckta fönsterrutorna strömmar det soliga kvällsljuset in och kastar sina ljumma strålar över den röda hörnsoffan och tekopparna på de tre små runda borden. På den kritvita väggen bredvid oss projiceras omslagsbilderna av Emma Nordlanders Kattbarnen, Björn Runges Det allra enklaste och Helena Loofts Pappa, vet du v
ad jag drömde? Några teskedar knastrar lättsamt i sina koppar, ett element längre bort i lokalen sparkar avlägset dovt, i övrigt bereder en behaglig tystnad ut sig.
Det är filmregissören Björn Runge som inleder samtalet, avslappnad med sin kaffekopp i knäet, talar han om hur han kände distans till sin romandebut, Det allra enklaste, när den utkom nu i mitten av september. Han berättar hur han inte kände igen texten på baksidan av sin bok, hur han inte förmådde länka samman den med den berättelse han under så lång tid suttit och skrivit. Både Emma och Helena nickar igenkännande. Björn är inte rädd för pauserna när han fortsätter tala om sin roman, hur den beskrivits i media, vad den handlar om och huruvida han ville sätta en titel som inte skrämde. Orden har öppnats upp, och författarna parallellpratar sina verk och ett samtal kring författarnas böckers genrer formas fram, vari tystnaden nu är mindre påtaglig och varit publiken inte räds för att ta en tugga på sin biscotti, smutta på sitt te, samtidigt som de fritt får ställa sina frågor till författarna. Vi pratar om författarnas bakgrunder, hur dessa spelar en grundläggande roll för berättelserna i romanerna. Björn talar öppenhjärtligt om skiljelinjerna mellan ”den ytliga filmbranschen” som kan vara nästintill substanslös och dess motpelare, den komplexa bokbranschen. Han påbörjar ett resonemang om hur boken som fysisk produkt ses i ett längre perspektiv än filmen, och hur man hanterar boken som en färskvara. Både Helena och Emma instämmer i det som Björn säger, att man som person känner sig oerhört liten i förhållande till boken. Samtalet fortsätter med att Emma berättar hur hon känt att folk tror att författare är några övermänniskor som bor i en slags avskild värld, något hon tydligt dementerar, medan hon berättar hur det var väldigt tjockt med folk på vagnen från Bergsjön.
Tidsrymden uppslukas någonstans i det att mörkret fallit utanför glasrutorna. Jag tänker inte ens på att jag lyssnar, författarnas ord letar sig enkelt och anspråkslöst in i mig. Jag blundar när Helena mjukt och inkännande läser ur Pappa, vet du vad jag drömde? Mellan sidorna avvaktar hon varsamt och berättar förklarande hur hon intresserat sig för kristen och biblisk symbolik och velat fånga upp detta i sin roman. Som av sig självt trådas samtalet vidare till ämnet skuld, vi pratar om ansvar kontra skuld, vi pratar om föräldraskap, vad det innebär att vara en förälder och vad som konstruerar den typ av konstellation. Bitvis kommer vi in i ett slags metasamtal som handlar om romanens tillblivelse, svårigheterna och komplexiteten bakom utformningen av romanen. Emma berättar hur hon alltid varit en skrivande människa, men hur hon också menar på att skrivandet inte sker av sig självt, utan är något som man måste arbeta hårt med.
Någon rätar upp sin kropp efter att ha sjunkit ner i soffan under samtalet, någon går iväg mot toaletten. Tiden har bokstavligt sprungit iväg och det blir dags att runda av. Jag byter ben att sitta i kors med och känner hur jag har många känslor, ord och intryck att smälta.. även en och annan biscotti, men framförallt så känner jag att jag genast vill tända några stearinljus och krypa in i romanernas värld medan höstmörkret slukar allt utanför föntstret.
I torsdags höll, Litteraturhuset sitt andra författarsamtal. Tredje i raden av dessa samtal hålls idag, onsdag (16 oktober) klockan 18.00 i Litteraturhusets lokaler på Heurlins plats 1. Då kommer författaren Anna Mattsson för att samtala om sin senaste diktsamling Ljusgatan och i Allt kommer bli bra, Lisa Ewalds debutalbum, får vi veta allt om friheten. Vi träffar också Thomas Engström som pratar om sin första del i trilogin Väster om friheten och Gabriella Håkansson kommer med sin storslagna tegelsten Aldermanns arvinge. Ingen som helst föranmälan krävs. Det är fritt inträde. Sofforna är makalöst sköna och det bjuds på både kaffe och te och litterära bakverk som med kärlek bakats på plats. Varmt välkomna!
Victoria E. Kiss
Kika på höstens program på Litteraturhuset här: http://www.stadsbiblioteket.nu/litteraturhuset-goteborg-oppnar/
Tre praktikanter på Litteraturhuset Göteborg 